Anorexia Nervosa Richard Morton angav i sin beskrivning av anorexia nervosa från 1600-talet, och orsaken till insjuknandet ansåg han vara "mångfald bekymmer och lidande i hennes sinne". Han tyckte inte det var någon kroppslig sjukdom bakom patientens lidande. En patolog upptäckte 1914 att hypofysen hade skador hos en ung kvinna som hade dött i anorexiliknande tillstånd. Det ledde till att man försökte behandla anorexi genomtransplantation av hypofyser från djur till människa. Men på 1930-talet insåg man att den hypofysskada inte hade något att göra med anorexia att göra. Hör man ordet anorexia nervosa tänker nog de flesta på viktförlust. Jag ser en bild framför mig om jag hör ordet:: en person som är väldigt smal, blek och ser meningslös ut. Men avmagring är inte den enda kroppsliga komplikationen. Anorexisjukdomen leder till en begränsning av det vanliga livet. Anorektikens värld krymper och hon får svårt att intressera sig för omgivningen. Hennes tankar kretsar kring mat och vikt, hennes sociala liv begränsas och hon får allt mer kroppsliga besvär. Det är inte bara kroppen som svälter utan även själen har svårt att få näring! Tvångshandlingar och ritualer kan dessutom ta allt mer plats. Personen stannar i utvecklingen och det är en livsfarlig återvänds gränd, men det förstår inte personen och är omedveten om vad som driver henne. Komplikationerna Svältförlusten gör att det blir låg kroppstemperatur, p.g.a. att kroppen försöker anpassa dig till ett lägre energiintag. Blodtrycket blir också lågt, liksom hjärtfrekvensen -hjärtat slår långsamt och med det försämras andningen. Anorektiker drabbas ofta av frusenhet. Fötter och händer drabbas mest, men där blir det även svullnader. Komplikationer kan vara en väldig trötthet, sömnstörningar, depression och självmordstankar. Menstruation kan också upphöra och man kan få ökad behåring. Håret blir ofta livlöst och tunt med håravfall, och huden blir torr och missfärgad. Eftersom hela ämnesomsättningen blir låg och det kan leda till förstoppning. Längdtillväxten avtar och slutlängden kan bli väldigt påverkad, det gäller de fall där anorexian debuterar föra puberteten. Mer problem som kan uppstå är i munnen, med minskad salivutsöndring det kan leda till karies, plack och inflammation i tandköttet. Hormonrubbningar, magtarmsproblem, magsmärtor och hjärtsvikt, är också problem man får. Hjärtsvikt får man för att saltbalansen är förändrad och hjärtat får för lite kalium. Några anorektiker skriver så här: En del av mina besvär kan bäst beskrivas som tvångsmässiga symtom. Jag äter samma saker på exakt samma tid varenda dag. Jag måste gå en bestämd sträcka varje dag. Det känns som att jag måste må tillräckligt fysiskt dåligt, så att jag känner att jag mår på samma sätt alla dagar. Jag är svag kroppsligt och orkar inte mycket. Promenerar trots det långa sträckor varje dag. Har svårt att samtala med andra människor, särskilt på förmiddagarna. Då jag mår som sämst känner jag att jag bara vill vara ett litet barn. Vill gråta men kan inte. Jag är väldigt känslig för temperaturväxlingar. Fryser väldigt lätt och vill ha det varmt och skönt. Ibland får jag en stark känsla av att vilja dra mig tillbaka från alla människor och alla krav. Bara vila mig och koppla av, resa iväg. Om jag inte får som jag vill eller blir störd i mina vanor blir jag väldigt arg och irriterad. Jag är rädd för att både gå ner i vikt och för att gå upp, törs därför inte ändra mina matvanor på något sätt. Jag är rädd för att äta för mycket. En annan anorektiker skriver: " Fryser som vanligt. Dubbla koftor. Har inte förmått mig att få ner någonting idag. ...men jag måste välja mellan att äta och att svimma igen. ... , svimfärdig eller tjock?" Och en annan: " Jag tror inte att rädslan för att bli tjock är den verkliga tvångstanken, utan min ständiga längtan efter mat." ...de dagar då jag inte plågas av hungern, blir rädslan för att bli tjock centrum för allting. ... trots min hunger är varje måltid en plåga, ständigt ackompanjerad av skräcken för att bli tjock. ...det är två saker som plågar mig, dels hungern, dels rädslan för att bli tjock. Jag hittar ingen utväg ur denna konflikt." Anorektikern sitter fast, fångad i en olöslig konflikt. Inrutad i en skör balansgång mellan tvång och omöjliga krav. Hon vill inte dö och egentligen inte heller må dåligt. Anorexin är inte ett självmordsförsök, utan anorektikern vill leva. Hon vill bara inte vara tjock. Helst skulle hon kanske vilja vara en själ utan kropp. Befriad från kroppens krav och brister, men ändå levande och närvarande. Ekvationen går inte ihop. Det är det som är anorektikerns dilemma. För en del blir självmordet en lösning, i brist på andra alternativ, för andra blir svältdöden befrielsen. Att anorexia nervosa är en sjukdom med hög dödlighet, är något som är viktigt att tänka på. Samtidigt är prognosen god för de flesta som drabbas. Uppemot 80% blir så småningom friska, även om det i en del fall kan ta lång tid. Orsaker Jag tror som så många andra att anorexian beror på att personen nog har dålig självkänsla, sänkt självförtroende är osäkra på sig själva. Och det utvecklas genom att det alltid framgår i någon reklam att man ska vara så smal då är man perfekt, är det då någon svag människa blir det ju inte bättre av att man alltid verkar vara så lycklig bra för man är smal. Ett exempel: en modell vägde 43 kg och var 172 cm lång. Hon blev inlagd på en klinik för anorexia patienter. Under hennes tid där fick flera erbjudanden från flera modellagenturer. Det fick henne att bli deprimerad över att gå upp ett enda kilo till. Problemet till att nån svälter sig själv kan vara att man har problem hemma, om föräldrarna bråkar mycket eller liknande. Svälten blir nog en slags protest mot situationen, eller ett rop på hjälp, för att nån ska se hur dåligt man egentligen mår. Det går nog inte att räkna upp alla orsaker till varför någon vill svälta sig själv till döds. Kvinnor ska vara smala - då duger man och då blir man lycklig, medan man som överviktig är dum och olycklig. I dagens samhälle går det fram är man smal då når man framgång. Det finns så många sjuka ideal. Men vilka är det som bestämmer egentligen? Klädföretagen? Medierna? Eller kända kläddesigners? Ja, vem vet? Anna Carlsson